.

Ska bli så grymt skönt att åka iväg nu. Jag är så helvetes, jävla trött på alla här hemma!
Jag är arg, faktiskt.
Jag har funderat över hur svårt förhållanden är egentligen. Jag har antagligen dåliga erfarenheter av förhållanden, men i mina ögon fungerar det aldrig.

"Kärleksförhållanden" funkar ett tag & det gör en lycklig för det taget. Därför är det ofta värt att bli sårad i slutet. (Jag föredrar dock att vara singel). Förhållanden mellan vänner funkar ofta inte heller. Iallafall inte nyfunna vänner.
De man växt upp med har man oftast kvar hela livet & de släpper man lixom inte. Man vet vart man har dem, även om de bor långt bort & man kanske inte ses speciellt ofta. Men att veta att de alltid finns där för en är en oerhörd trygghet. För utan vänner kan man inte leva!
Nyfunna vänner har man bara kul med för stunden känns det som. Det blir lixom ett ytligt förhållande. Jag vill verkligen inte att det ska vara så, men för mig är det den bittra sanningen. Det är klart att man kan hitta någon som är lik en själv & grejjer. Jag menar inte att det alltid är så. Jag tror nog att jag bara skriver detta nu för att jag saknar någon. Någon som bor nära, som man vet vart man har, som man kan lita på, som alltid finns där, som ser/förstår när man är lessen & behöver prata, som lyssnar & som man kan dela skratt & gråt med. Men framförallt någon som kan öppna sig för en & vara ärlig!

Jag undrar hur livet hade sett ut om man hade gjort andra val, tagit andra vägar här i livet. Ibland önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden & göra om mina val.