.

Mina händer skakar jätte mkt, lite läskigt faktiskt. Haha, mina knogar är lite röda också.
Jag tänkte skriva en sak. Jo, det gör jag ju hela tiden här på bloggen. Men nu är det något viktigt.

Ni som har ett syskon vet hur svårt det är att släppa det en lång tid. Ni vet hur det känns att vara orolig över er bror/syster så fort han/hon inte svarar i telefonen på ett tag. Ni bråkar förmodligen, men ni är ändå allra bästa vänner. Ditt syskon är den person som känner dig bäst, den du kan lita på.
Tänk er att växa upp med ett syskon. Ni delar både skratt & gråt tillsammans. Ni är oskiljaktiga.
Men helt plötsligt tvingas du flytta & ditt syskon kan inte följa med. Ni separeras. I början känns allt hopplöst och du gråter dig till sömns utan din bästa vän vid din sida. Du känner dig tom & ensam. Tiden går, du tänker fortfarande på ditt syskon men minnen sinar och ditt liv går vidare. Du lär dig lixom att vara utan honom/henne.
Men när tanken väl slår dig. Vart är din bästa vän? Kryper rädslan sakta tillbax. Du känner dig mer ensam än någonsin.
Du kan inte släppa din bästa vän. Ingen kan ta platsen han/hon har! Under tiden du "glömmt" ditt syskon kanske du försökt fylla tomrummet med någon annan... men jag ska säga er att det är omöjligt. Du kan inte glömma den som en gång stått di närmre än någon annan.

Ni undrar säkert varför jag skrivit det här. Det är en text till min bästa vän. Saknaden till honom är enorm. Jag hoppas han nu kan förstå hur mycket jag saknar honom & hur mycket han betyder för mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Hur du mår & vad du gör. Du betyder mycket för mig, du är som en bror. ♥