.

När jag kom hem låg det ett brev till mig på köksbänken. Jag som aldrig får brev?
Jag öppnade snabbt och kännde igen handstilen direkt. Den har jag sett några gånger. 
Just nu sitter jag och lipar, för det var ett sånt fint brev.
Det är konstigt. För man märker verkligen hur nära vi står trots att vi bor så långt ifårn varrandra.
Du är en av de få personerna som verkligen känner mig och jag kan inte med ord beskriva hur mycket du betyder och hur mycker jag saknar dig.


Du är bäst. Tack för att du finns!